attvaraenkitti

Har gått fram som en vettvilling på speed med dammsugare och skurmopp. Jag har rensat mitt sminkförråd (för första gången på ca. 5 år, otroligt att jag inte gått runt med kroniska ögoninflammationer eller tappat synen med tanke på vilka bakteriehärdar ögonskugga och maskara faktiskt är), har gjort ett tappert försök att rensa avloppet i duschen men det gick inget vidare, så det överlåter jag till mannen i huset. Förutom ett matintags-avbrott med Niina har jag rusat runt i 4 timmar utan att stanna.

Nu ska jag susa runt som en vettvilling runt skidspåret. Sol och vårväder sätter sina spår för jag är full av energi. Och så kan ju två burkar redbull också ha ett finger med i spelet.

Innan du är på andra sidan bäcken.

Jag har varit läskigt förskonad från allt förjävlig värk ända sen snön kom. Tänkt lite what? Kan jag ha sån tur, för mig själv. Haha fan att jag trodde själv där. Igår kom det med buller och bång!

Kan ha att göra med att jag fick gräva fram bilen än en gång. Kan ha att göra med att vi fick bära prinsessan Melinda i rullstolen för att ta henne över gården och in i färdtjänsten (poängterar att det inte finns något jag inte skulle göra för den lilla fisen, hennes 100watts leende när 3 pers bär henne och snön faller ner i ansiktet på henne slår allt!)

Och det kan ha att göra med att jag körde in i plogkarmen och fastnade.

Och det har definitivt att göra med sorg i hjärtat efter att morfar gick bort.

Men Jani gav mig en massage som bara en finne kan, jag skrek, kved, ville grina och skrattade omvartannat och idag är det mycket bättre. Har tom. träningsvärk och då vet man att det tagit rätt.

Borde städa färdigt här hemma, men idag ger jag mig själv frikort så jag är pigg på jobbet istället. Dra en räd med dammsugare och skurmopp hinner jag imorgon. Så istället tänker jag lägga mig i soffan och läsa.

Ha en bra alla hjärtans dag allihopa!

Livet har sin gång, och en människa som alltid funnits så länge jag levt har försvunnit. Jag är inte troende, men jag hoppas i alla fall att det som händer efter detta liv är något riktigt roligt och bra.

Jag är glad att han bara någon vecka innan kom till Umeå och att jag fick en hel dag med honom, riktig kvalitetstid även om det var mellan undersökningar och "fys-pass" nere i NUS källarkorridorer.

Och jag kan inte tacka Maria nog som körde hem mig från jobbet så att jag kunde åka till Kalix för att hinna se honom en sista gång.

Lilla morfar, nångång ses vi igen.

Hemkommen och fortfarande rejält sliten efter ett x antal timmar i bil, bröllop, baksmälla, ett x antal timmar i bil, träffa folk i Happis som hastigast och ytterligare ett x antal timmar i bil. Men roligt har det varit!

Dock är vi ju alltid rätt dåliga på att använda kameran, men några bilder blev det i alla fall!

Jani hamnade i fight med klädhängarna i garderoben, därav såret i pannan..