attvaraenkitti

Livet har sin gång, och en människa som alltid funnits så länge jag levt har försvunnit. Jag är inte troende, men jag hoppas i alla fall att det som händer efter detta liv är något riktigt roligt och bra.

Jag är glad att han bara någon vecka innan kom till Umeå och att jag fick en hel dag med honom, riktig kvalitetstid även om det var mellan undersökningar och "fys-pass" nere i NUS källarkorridorer.

Och jag kan inte tacka Maria nog som körde hem mig från jobbet så att jag kunde åka till Kalix för att hinna se honom en sista gång.

Lilla morfar, nångång ses vi igen.