Om trötthet hade en ansikte
Tänk om man fortfarande skulle ha kvar dom där tonårsgenerna, när man kunde hålla sig vaken hela natten, sova en timme och inte må som en påse skit när man vaknade. Döden har typ vandrat runt här hemma och jag är lite förvånad att dom inte nekade mig min flaska vin på systemet, då jag hade kunnat misstas för en väldigt härjad a-lagare. Skämtåsido så kände jag väl mig mer sliten än jag såg ut, även om jag var långt ifrån snygg med påsarna under ögonen hängande halvvägs ner till knäna.
Nattkneg i all ära men det finns inget jag älskar så mycket som min säng efter dom, och han som ligger i den också då förstås.
Nästa vecka bär det av till Happis, kukkolafemppa och häng med Linno som jag inte sett på hur länge som helst! Och veckan efter det åker vi till Janis syster i Karleby. En del att se fram emot med andra ord. Och datumet för avfärd till Thailand kryper sakta närmare, kan vara därför jag totalt struntar i att det är världens skitsommar i sverige!
