Mycket att göra, alldeles för lite tid


Min fina gubbe och jag


Vette fan vad vi håller på med, men en rolig påsk hade vi i alla fall!


Nu ska jag hoppa i städkläder och sätta igång, massor som jag ska hinna med innan jag tar helg. Den här helgen ska jag bara ta det lugnt, mysa med min karl och ha kul. Man ska ha kul, livet blir roligare då!


 


Habi

Ja den här fredagen har verkligen varit lång. Kl 07,00 åkte vi iväg från Umeå, väl framme i Happis åt vi lunch, drog på ikea, varit hos The one and only hairdresser Sohrab, hem och duscha och sen påskmiddag hos Sohrabs föräldrar! Rätt king påskmiddag med supergod persisk kebab (man kan fan inte kalla kebaben på pizzeriorna för kebab efter att ha ätit det vi åt idag) smörgåstårta och Napoleon bakelser. Sistnämnda fick jag inte i mig för jag var så jäkla mätt! Skrattat så jag kommer ha träningsvärk i magen.

Nu börjar jag vara så trött att det gränsar till medvetslöshet, så jag ska pallra mig mot sängen så jag orkar med påskfemppa imorgon!

Jävlar i min lilla låda

Helt sjukt vad jag har fyndat idag! Hoppade på bussen och drog till stan kring tio, skönt att fara direkt när affärerna öppnar innan det börjar vara så mycket folk. Jag och min sociala fobi ni vet, jag skulle väl dö om jag drog på festival eller liknande. I alla fall, till min feta lycka märker jag att dom från en dag till en annan dragit till med rea överallt. Med halva priset på reapriset. Jag brukar inte lyckas hitta nånting, kan bero på att jag inte orkar ge mig in på reafighten med alla galna brudar som sliter i kläder och ger varandra onda ögat.

Men idag har jag hittat 1 par jeans, 2 blusar, 4 tröjar, 1 bh och en massa krimskrams för under 1400kr. Jag är lycklig ända in i själen! Döpeppad på att fixa min walk-in-closet till min egen personliga himmel!



Loppuslut

Är helt slut i både kropp och knopp. Känner mig färdig för sängen redan nu, men Jani har hyrt film så jag får väl försöka hålla mig vaken i någon timme till.

Imorgon blir det fullt upp igen, ska försöka mig ut och jogga igen bara Jani drar upp mig ur sängen före han far och jobbar, citycruis och sen har jag en del projekt hemma som jag vill hinna med före jag beger mig mot jobbet kl. 15.

Nu har jag tusen idéer och planer som jag vill sätta igång med omedelbums. Jani är inte lika peppad och han förbjuder mig att ta in lastpallar i lägenheten. Nästan så jag funderar på att flytta till egen lägga så jag får göra precis som jag vill! Kan dock bli en rätt stor onödig utgift då jag ändå skulle sova hos Jani för att jag är en mes som inte kan sova utan honom om jag absolut inte måste. På jobbet går det bra för där har jag Melinda!

Men vissa saker kan jag göra utan att be honom om lov, min garderob är min och bara min. Den har jag stora planer för!


Just vill jag bara till Ikea. Fyfan det har verkligen hänt grejer här, aldrig att jag yttrat dom orden tidigare.


Tungt

Döskönt väder ute, enligt min iphone joggade jag 4km vilket jag tycker är rätt bra gjort då jag inte rört på fläsket på jag vet inte hur länge. Mindre bra att jag glömde ta allergimedicinen före jag for. Näsan smällde igen rätt fort och ni kliar det som satan i ögonen.

Jag börjar också kunna känna medlidande med damerna som levde på korsettiden, min sportbh är åt helsike för liten, det spänner åt som ett spännband under tuttarna och jag kan knappt andas. Men det tackar vi för! Kan inte direkt säga att jag klagar på att hyllan ökat drastiskt i storlek!


Nu dusch, frulle och fixa fejjan före det är dags att dra!


Över stock och sten

Så otroligt skönt att det börjat vända. Min sömn är mer givande än den varit på ca. 1 år. Jag sover djupt och drömmer knappt alls. Eller jag drömmer som vanligt, inga färgsprakande verklighetstrogna drömmar som gör att man blir osäker på om man faktiskt sover eller om man är vaken. Det har tagit sin tid men jag börjar verkligen vara tillbaka på banan igen, min envishet gjorde nytta för en gångs skull. Och något jag blivit betydligt bättre på efter allt är positivt tänkande. Tänker man grått blir världen grå. Tänker man gult kan man hitta nyanserna där man minst anar det. Jag gillar gult, gult är inte alls fult utan varmt och sprudlande beroende på kulör.

Nu ska jag snöra på mig skorna och ge mig ut på en joggingtur, min vanliga rastlöshet har återvänt och jag tänker ta vara på den på bästa sätt!

Kors i taket

Jag har börjat se tjusningen i att ha det organiserat hemma. Just nu är det mesta ett ordnat kaos. Eller om vi säger såhär, saker kan ligga lite överallt, men på något vis vet jag på ett ungefär vars dom är. Jani har ingen koll alls. Fattar inte hur killen har överlevt tidigare. Han kan väcka mig på morgonen före han ska till jobbet och fråga vars diverse grejer är, och trots att jag är i halvt zombie-tillstånd kan jag hitta saker fortare än han, som ändå varit uppe ett tag och tom. fått i sig kaffe.

Men nu ska det bli ordning på pannkakan! Jag ska frossa bland smarta lösningar på ikea, för när vi sen kommer tillbaka till umeå ska var sak få sin plats en gång för alla. Har man en gång haft kaos i skallen vill man inte ha kaos runt omkring sig. Kaos skapar kaos.


Mamma, hade du trott detta om mig för ens ett år sen? Jag börjar nästan själv tro att jag blivit kidnappad och utbytt av utomjordingar.

Nu blir det mys och sen sängen nattinatters

Underhållning

Jag ska ta och organisera en gång för alla i min garderob. Plocka undan allt vad vinter och rusk heter och hänga fram sånt som antyder att sommaren är på ingång. Bara för att jag gör det kommer jag väl vakna upp till minusgrader och snöstorm imorgon.

Jag vill till Happis nu, jag har suttit på ikeas hemsida i några timmar och nu vill jag få hem dom platta paketen omedelbums! Vi ska försöka få till lite mer mysfaktor i badrummet. Hade det funnits ett ynka fönster där hade det varit så mycket trevligare. Men icket, lite bättre belysning och nytt badrumsskåp kanske fixar biffen lite i alla fall. Jag har svalt stoltheten och sagt åt Jani att jag inte alls är så förtjust i duschdraperierna jag själv drog dit för ett tag sen. Så nya sådana ska också upp.


Men en sak i taget och garderoben nästa!

Man kan få ligga även om man är ful

I alla fall på film. Eller så kanske det stämmer att dom flesta här på jorden är lite kändiskåta och skulle gladeligen hoppa mellan lakanen med någon man annars skulle skaka på huvudet åt och tänka: Stackars dig, du är urful och jag skulle inte ligga med dig om du så vore sista mannen på jorden och jag var dygnkåt. Men med lite status blir den där urfula killen helt plötsligt lite charmigt ful och man tänker bort den enorma näsan och acneärren och ser att han faktiskt har rätt fina tänder under dom där smala läpparna. Då går det minsann.


Kom och tänka på det här efter att vi kollat på Machete, där Danny Trejo (bilden nedan) som ful, lite halvlortig mexican



Får ligga med inga mindre än:

 Jessica Alba


 Michelle rodriguez

 Lindsay Lohan

Ja he´s one lucky bastard kan vi konstatera!




Mjaa

Niina kom förbi och det var bra mycket roligare att äta bullar och prata än att dammsuga. Nu får jag dra på ett fett kol så jag hinner med något före Jani kommer hem.

Vi ska och köpa jord så jag kan så mina kryddor. Blomjord med leka får ingen dill att gro speciellt bra om jag ska tro wikipedia. Så jag behöver jord med en massa kobajs. Dår man fin dill!

Skärpning

Måste börja lyfta på baken och ta tag i dagen. Städa och fixa mat. Jag är sugen på att baka igen men vet inte riktigt vad. Inte för att jag borde skippa det. Fick en liten smäll i nyllet när jag skulle ta på mig mina jeans i förrgår. Detta är ett par jeans som alltid hängt lite löst och inte suttit som ett schmäck. Helvete att jag fick kämpa.. Och dom var inte ens nytvättade. Jag börjar bli knubbig minsann, som om inte mina höfter var breda nog innan. Inte fetbreda men framträdande. Men det är väl bra, nu kanske jag får lite motivation att börja träna!


Städa dona fixa sej johej

Det var den dagen

Jag kan väl inte skryta med att ha gjort allt för mycket vettigt idag. Men det är söndag så det är tillåtet.
Våran pizza svettas i ugnen och så fort den är klar så bänkar vi oss i soffan framför film. Med pauser för att kuta ner till tvättstugan. Vi hade visst råkat sno grannens tid, pinsamt värre. Ska knacka på imorgon med en flaska vin och hoppas att dom inte hatar oss för all evig framtid. Grannsämja är king. Går det inte hem och dom visar sig vara nykterister så kanske ni ser oss i grannfejden på tv3 snart.

Ja det var väl det, ska hoppa i mina urhärliga harems jeans och bara dega ihop. Sambofälla nr.1. Man skiter totalt i hur man ser ut och jag går så långt att jag nästan med flit har på min dom byxorna så ofta jag bara kan, för att jag vet att Jani tycker dom är skitfula. För att jävlas lite. Men också för att min rumpa får hänga och dallra fritt utan några tighta braller med push-up effekt för baken. Ni tjejer fattar vad jag menar, det blir lite samma feeling som när man kommer hem och tar av sig bh,n och pattarna får leva sitt eget liv.


Så blir jag dumpad här nån dag så vet jag att jag kanske drog det där med byxorna lite för långt. Man ska vela göra sig fin för sin partner har jag läst. Annars får man skylla sig själv om han börja snegla åt andra och sen hamnar i fel famn.

Och så ska jag ju suga av honom varje dag om det är det han vill. Anna Ankas legendariska ord och se hur det gick för henne och Paul.

Nej jag kör nog vidare på det här med fula kläder, så länge jag gillar dom så får han finna sig i det. Skulle man bli dumpad för ett par byxor så har man nog inte haft ett så bra förhållande i alla fall!



Say what?

Jobbat klart för denna vecka, när jag kom hem hoppade jag i duschen och sen joinade jag Jamppa som låg och trynade i sängen. Efter några timmars sömn drog vi på stan, köpte en kasett till iphonen så vi kan dunka spotify när vi drar till Happis nästa vecka. Hata radio som spelar upp mer reklam än dom spelar musik. Kommer på mig själv med att nynna på reklamjinglar oftare än jag nynnar på musik. Illa alltså.

Köpte även ett skal till mina kära iphone. Lärde mig från förra gången och tog ut dom från förpackningen och kände och luktade. För så är det ska ni veta, allergiker (eller i alla fall jag) har en supernäsa när det kommer till sånt man inte tål. Så alla skal som fick mig att tänka på ballonger ratades illa kvickt. Frågade även killen på avdelningen om han visste vilka som innehåller latex och vilka som inte gör det. Han såg ut som om jag frågat vilken favoritkondom han hade. Eeeeh. Va? Jaha alltså jag vet inte.. Så han gick till en dator och gjorde ett halvhjärtat försök på google och sa sen att jag får ta kontakt med tillverkarna istället.


Ja jag använda mig av näsan tillslut och det blev lyckat. Det kliar inte i fingrarna efter att jag hållt telefonen i handen och jag har inget rött utslag jämns med kinden!


Nu ska jag gå ner och dammtorka bilen. Halleluja så kul en söndagseftermiddag.


Friday

Bilen tvättad, det utbröt nästan ett mindre slagsmål om vem som skulle använda högtryckstvätten. Jag kan inte annat än undra över varför Jani vill ha med mig och tvätta bilen. 9 av 10 gånger så kommer han antingen efter mig och gör om det jag redan gjort, eller så tar han helt enkelt över. Jag kanske ska plocka på mig cheerleaderoutfit nästa gång och bara heja på honom, för jag misstänker att det är det han är ute efter egentligen.

När vi ska städa så tjaffsar vi om vem som ska städa toaletten. Och inte om vem som ska slippa undan, för av någon väldigt mystisk anledning så gillar vi båda att städa toaletter? Så länge det är våran egen då förstås.


Fast det där med biltvätten ska jag inte säga så mycket om. Jag är likadan när det kommer till matlagningen, jag ber honom göra det men likförbannat har jag svårt att hålla mig undan och inte komma och lägga näsan i såskoket.

På tal om sås så ska jag kolla till kotlettraden i ugnen och börja göra just sås. Sås är det bästa med all mat. Skulle man bara bli lite mättare av det skulle jag kunna äta en hel måltid bestående av bara sås!




Nödvändigt, skittråkigt måste

Ja lite tråkigt arbete får man väl stå ut med en fredagseftermiddag. Biltvätt. Om bilen var skitig innan är det inget mot för vad det blev efter ängesåtrippen. Några mils lervälling har gjort att bilen dragit på sig krigskamouflage och folk gnuggar sig i ögonen och nyper sig i armen då dom ser en rullande lerklump navigera sig fram på vägarna. Lite saltad story.

Nåja, jag får ha på mig mina blommiga gummikängor i alla fall. Jag vet inte riktigt vad som hände men det har inte varit någon riktig slaskblaskig vår här och snön är nästan helt bortsmält. Jani tycker dom är så dunderfula så han vill typ inte synas med mig när jag har dom på. Kanske måste dra på festival i sommar så jag får användning för dom oftare?


En god natts sömn

Så bra som jag sov förra natten har jag inte gjort på länge. Drömslöst, djupt och fridfullt. Var helt överdrivet skönt att vakna helt utvilad och utan huvudvärk. Däremot känns min rygg som en puckelpist. Jani masserade mig igår och hur mycket jag än skulle behöva den finska massagen just nu så bokar jag inte tid. Badvakterna skulle väl komma inrusandes i tron om att Marie håller på att mörda mig, så högt skulle jag vråla om jag skulle låta henne trycka på mina triggerpunkter med liv och lust just nu.


Med sömnen kom en hel drös med energi, så ikväll bjuppar jag Jani på tre-rätters. Cheesecaken står i frysen och sköter sig själv, köttet ligger i marinad och nu ska jag göra färdigt viltrullarna. Bara för att man kör till med förrätt, varmrätt och efterrätt så betyder det inte att man behöver slava i flera timmar framför spisen, jag gör det lätt för mig!

Och så ska jag dansa bugg med dammsugaren, vi skulle nästan kunna anlägga beachvolleyboll-plan i hallen som det ser ut där just nu.


500miles

Jag har åkt så mycket bil på sista tiden att jag har lust att tappa bort nyckeln och bara hojja ett bra tag istället. Detta kommer säkert ha gått över imorgon efter att jag cyklat till Teg för en snabbdejt med Maria och Melinda, men just nu strejkar mina höfter något så jävulskt av allt sittande. Tragiskt. Jag är en soffpotatis i själ och hjärta men min kropp sabbar det. Hursomhaver så var vi till Happis förra helgen, summan av den kardemumman blir 80 mil tur och retur. I onsdags bar det av igen, stop i Lule och hämta upp Linda och vidare till Ängeså. Summa: cirkus 80 mil tur och retur där med.

När jag stannade för att besöka damrummet på statoil i piteå i Onsdags var jag så stel i benen att dom kändes som stolpar. Försöka kliva ut snyggt ut ur en bil med två oböjliga pålar istället för ett par böjbara ben. Det går inte, jag drog ett platt fall framför två killar som tankade. Dagens höjdpunkt för dom kan jag tro. Kassakillen hade tydligen spanat ut just då och frågade hur det gick när jag kom in. Lust att sjunka genom jorden? Svar ja.


Idag sa vi farväl till morbror. Proppen gick ur och äntligen fick jag häva ur mig förtvivlan, sorg och tårar. Det känns bättre. Inte bra men bättre. Jag hoppas att han har det underbart där han är nu.

Det har varit en dag blandad av skratt och tårar. För livet går vidare, man kan glömma för ett tag och skämta, skratta och vara glad.

Dagens roligaste är lätt att sålla ut. Morfar tycker tydligen att jag pratar på tok för fort. Jag låter som ett får som bajsar ut torrt näver. Exakt så sa han. Lätt det fräckaste man kan låta som när man pratar! Ett bajsande får! Fast det är svårt har man alltid något att skratta åt.


Nu väger mina ögonlock bly, det har inte blivit så mycket sömn senaste dagarna. Jag ska mysa ner mig i Janis famn och bara slockna. Det och inget annat är allt jag behöver just nu.

pics

Är alldeles värdelöst dålig på att komma ihåg att vi faktiskt har en kamera.

Några bilder från i fredags lyckades vi med i alla fall



Häng på Pikku Berliini eller hur det nu stavas


Jaa det är ju Jamppa som står för snyggheten i vårat förhållande. Jag står för matlagningen hehehe.


Inte ofta man lyckas få till normala bilder så länge jag är med på dom



Snajjpers



x2

Grillat är godast

Jag rekommenderar dock inte engångsgrill, på balkong, med trall. Men det gick ju utan att vi eldade ner hela bygget. Nästa gång blir det på gasolgrill som vi får inhandla. Sen får vi ju se om jag hittar Jani med morgonrock och kallingar grillandes mitt i natten.

Resten av dagen ska jag göra klart den ena tavlan jag börjat på, köpte ramar från ikea när jag var i Happis så blir jag bara klar med tavlorna får handyman fixa upp dom på väggen i sovrummet. Frågan är ju bara vad jag ska hitta på när det projektet är klart.

Det är även dags att göra sig av med vinterpälsen på benen, min förtjusning över solen dog lite när jag hoppade i shorts och la mig på balkongen. Solljuset fick mig att landa med en duns. Det som göms i snö kommer fram i tö! Eller i detta fall det som göms under långkalsipperna kommer fram när dom åker av.


Jag har förresten fått höra så mycket bra grejer om mig själv på sistone att jag nästan börjar sväva. Fortsätter det såhär kommer jag snart vara så uppblåst och mallig att man kan sticka hål på mig och få mig att flyga iväg flera kilometer. Så jäkla härligt med bra kritik!



Nostalgi

Förra veckan var jag och Jamppa och storhandlade på strömpilen. När jag gick förbi en av kyldiskarna slungades jag iväg 10-11 år tillbaka i tiden om inte mer. Pelles pizza var anledningen till detta.

Mamma och pappa hade varit i kalix och vi ungar var hemma och väntade. Vi kom på den strålande idén att vi ska fixa middag färdigt åt dom! Jag städade i en rasande fart ("mitt" sätt att städa kanske nu inte direkt kan kallas städa, men det är fan så effektivt! Jag hivade ner all skrot i den vita byrån i hallen) Linda fixade efterätt (chokladbollar) och dennis hängde upp ett lakan i dörröppningen så det skulle bli en riktigt maffig överraskning.

När dom kommer hem så fnissar dom lite chockat och Linda drar undan lakanet och leder in dom i köket som en annan hovmästare där det är dukat med värmeljus och hela kittet! Varmrätten består av... Mickrad Pelles pizza!

Hahaha vi ska då ha cred för ansträngningen i alla fall!






Tillbaka till nuet. Jag sitter på balkongen och steker. Mitt vinterbleka fejs är i chocktillstånd när det känner solen smeka. Bygger ihop en lista på spotify som bara sjunger sommar. När Jamppa kommer hem ska vi inviga balkongen på riktigt med grillning. Jag skiter fullständigt i att det är måndag och tänker kläcka en öl och inta ryggläge här på balkongen med min bok.

Bättre måndag går nog inte få!


Summertime

Jag hade en massa på agendan som jag skulle vara riktigt hurtig och fixa idag. Men solen skiner som bara den, 19-20 grader varmt på balkongen så ni kan ju gissa vars jag har fastnat. Inte fixat nånting av det jag skulle.

Men det kan man göra när solen gått ner istället, mitt bleka nylle behöver all sol det kan få!


Kommer med ett vettigare inlägg senare

Please don´t let me be missunderstood

Hur man än vänder sig har man alltid röven bak. Ibland är det lika bra att inse att man inte kommer få svar på allt, hur gärna man än vill. Man kan däremot försöka göra det bästa av situationen, försöka hitta den minimala positiva saken som oftast kan komma ur allt. Hur skit det än ser ut.

Man vaknar upp, värdesätter det man har och grämmer sig inte lika hårt över det man tror sig sakna. När jag tänker efter har jag ett förjävla bra liv. Jag har toppenföräldrar som hjälpt till att forma mig till den jag är idag, trots att jag är envis som en åsna ibland (rätt ofta) och tror att jag har rätt i det mesta (speciellt under min fjortisperiod) så har jag ändå med åren lärt mig att erkänna när jag har fel, be om ursäkt om jag gjort någon ledsen, behandlar folk bra och hjälper dom som behöver hjälp.

Ibland kan jag verka lite kall, eller till och med snorkig har jag fått höra. Det är långt ifrån så det ligger till, men jag är väl en aning blyg i början och det misstolkas. 

Jag har kingiga syskon och jag kan inte komma ihåg att vi skulle dragit en massa slaggisar när vi var små, mer än att syrran hatade mitt sätt att städa när vi delade rum. Hon var prydlig och ordentlig medans jag bara kastade ner all skrot i våran smurflåda vi hade under sängen, att jag var mörkrädd och ville ha lampan tänd och hon själv sov skit när det var ljust i rummet. Jag har alltid varit pojkflicka och lekte motorcykel med våra vanliga cyklar med brorsan, vi spelade brännboll och lekte knut. Min äldsta syster är ju ändå så pass mycket äldre att hon inte var så intresserad av att leka motorcykel eller klättra i träd. Men med åren så har vi kommit varandra så nära man kan komma. Så är det med alla tre, även om lillebror inte är den som yttrar sig om hur mycket han älskar och uppskattar oss så vet vi att han gör det!

Eller ja. Jag får väl ta mig i kragen och erkänna att dom kanske inte älskade mig så mycket just efter att jag tömt allas chokladkalendrar. Dom hånar mig fortfarande för det och det är väl bara att bita i det sura äpplet och säga att jag förtjänar det. Även om jag kan tycka att dom är långsinta som fortfarande inte släppt det efter 14 år eller hur längesen det nu är.

Jag har en härlig lägenhet som jag delar med en person som står mig närmare än någon annan utan att dela blodsband. Vi är väldigt lika samtidigt som vi inte är ett dugg lika, hur det nu går ihop. Han kan konsten att ta det lugnt, lite för lugnt ibland. Medans jag får myror i byxorna så fort man bestämt sig för att göra något. Då står jag redo med skor och jacka på efter två minuter och stampar otåligt.

Han har tålamodet och får sakta ner mig när det krävs. Det är bra, man behöver en motpol för att komma framåt ibland. Jag sätter eld i baken på honom när det behövs.

Och jag har ett jobb som jag älskar. Trodde aldrig jag skulle säga det om ett jobb men det gör jag.



Dags att lyfta på baken och fixa kvällsmat och tömma tvättstugan.


Home is where the heart is

Nu tycker jag tiden får sluta rusa, vipps vopps så är den här dagen också typ slut. Jobbat, lagat mat och dragit igång kanelbullsbak. Degen jäser så det gör jag också, inget fuskande här inte. Vad jag försöker komma fram till är att dygnet känns för kort. Trots att jag varit igång hela dagen så är jag inte så slut som jag borde vara, utan snarare lite rastlös.

Fick hem min beställning från panduro så håller på att göra några tavlor, färgen måste torka mellan varven, så jag fuskar inte där heller.

Jag börjar nog bli för gammal. För nog är det väl lite pensionärsvarning med bak, pyssel, växter och städande som hobby? Det där med blommor och skit är verkligen att skrälla när det gäller mig, mina fingrar har aldrig varit gröna utan jag har alltid varit den som kan få en kaktus att dö bara av att kolla på den.
Men helt plötsligt är det kul, ska plantera ihop en egen kryddsamling när vi kommer tillbaka från Happis och jag får lite ledigt. Ett helt grönsaksland är ju att ta i då vi inte ens har en gräsplätt jag kan vända upp.


Det kan nog vara så att jag börjar hitta mig själv också, att jag har tiden att fokusera på att känna efter vad som faktiskt intresserar mig. I happis var det alldeles för lätt att åka på i samma gamla hjulspår med krök varje helg, cruis varje kväll och inte så mycket mer än det.

Här är jag anonym och kan gå på zumba utan att alla i hela stan skulle höra om mina klumpiga försök till salsa-steg. Jag kan bli den jag vill vara utan att någon snackar om att man blivit annorlunda och konstig. Ingen påpekar att jag blivit en torris som hellre är hemma och dricker någon öl för att det är gott istället för att plöja runt på krogen full som en kastrull.

Och jag menar inte att jag aldrig är på krogen och röjer loss, men det har blivit roligare när det inte händer varje helg!


Nu ska bullarna bakas ut, tjarrå

Just keep swimming

Riktigt bra dag idag, jobbet gick strålande! Vi var till Vita Rummet och Melinda blev så glad att hon spratt i hela kroppen och råkade tom. knocka mig när vi låg i en vattensäng och såg på coola lampor som snurrade i taket.
Så är lite öm under ena ögat men skulle jag vakna upp med en blåklocka imorgon så är det helt okej, sålänge lillgrodan är nöjd är jag nöjd!

När jag slutade gick jag till Strömpilen, en prommis på 5-6(?)km och det känns i mina skröppliga höfter, blir bastu snart och sen lite voltaren på det så blir jag som ny.

Nu har Jamppa fileat klart våran firre vi köpte under våran storhandling, fisk är gott men det luktar fan skit. Eller mutta. Och från Mutta till blåbär, vi var hos Cissi och Mika och kollade Black Swan igår. Jaa ingen av oss hade nog någon riktig koll på vad filmen handlade om. Skumig som tusan och snusk var det inte ont om. Undrar just varför den är så högt rankad på imdb? Helt okej film i alla fall.


Nu kasta något i magen innan blodsockret störtdyker och jag blir på dåligt humör!

Gråzon

Vädret är verkligen ingenting att hurra över, grått dimmigt och trist. Man faller i dvala bara man sneglar ut genom fönstret typ. Idag har jag kört solo på skolan, det gick riktigt bra. Förutom att jag är långt ifrån så bra på att dansa som jag tror att jag är när jag är på packen. Men vad tusan, Melinda tycker det är skitkul när jag dunsar runt med två vänsterfötter av trä, så jag bjuder på den!

I år kommer det hända något som inte hänt på väldigt många år. Inte sen högstadiet faktiskt. Jag ska ha semester i sommar! Så första semesterveckan tänkte jag och Jani cruisa runt i vårat bananlånga land och även en tripp till Danmark, så om någon har king tips på vad vi måste se/göra så kluttra ner det vettja.

Sen blir det väl nån vecka i Happis och nån i Umeå, jag är inte så petig bara vi får bra öl/grill/badväder!


En fredagkväll, hur kom det sig att jag åkte på att massera Jonis brud medans han masserade min grabb? Vad hände i bastun egentligen?


Sista gången jag låter Jani styla mig före vi drar på stan...


Sunday bloody sunday

En skön söndag för en gångs skull. Från och med imorgon och resten av veckan är jag stand in för Maria på Melindas skola. Man blir glad när man är där, ungarna är så jäkla härliga och har verkligen egna, starka personligheter. Att Melinda älskar skolan kan man inte undgå att se efter att ha sett henne in action där!

Fredag eftermiddag bär det iväg till kalix/happis, har nog aldrig längtat hem så mycket som jag gjort dom senaste dagarna. På både gott och ont, jag vill krama mormor och morfar. Men jag är lite rädd för hur jag kommer reagera när jag verkligen ser sanningen i vitögat. Än så länge är jag någonstans i gränslandet och känner mig gräslig och känslokall som kan prata om det utan att rösten stockar sig eller att jag börjar gråta.


Nu är det slutsnackat om död och förtvivlan, livet går vidare vare sig man är redo för det eller ej.

Längtar till påsken då jag och Jani åker till Happis, det blir festligheter hemma hos mamma och pappa. Så äntligen kanske man kan få alla dom man vill träffa samlat på ett och samma ställe, så man slipper åka tillbaka till Umeå med ångest för att man inte hunnit se alla man saknar som en galning.

Var och en har sitt sätt

Har städat som en vettvilling idag. Behöver ingen psykolog för att kunna anta att det är mitt sätt att försöka få ur mig känslor som inte vill komma ut den rätta vägen. Skrubbat golv, dammtorkat och dammsugit så jag var helt blöt i svett. Därefter direkt in i duschen i det nyskrubbade badkaret och sen fixa det yttre. Jag vågar inte stanna upp.

Ett uns av välbefinnande slår mig när jag andas genom näsan och bara känner doften av renhet. På ett tag ska min näsa få känna doften av älgstek. Inkku och Joni kommer på middag, jag måste aktivera mig. Vågar inte stanna upp. Om jag gör det så känns det som att klumpen i halsen och bröstet kommer växa sig så stor att jag får andnöd.

Jag kommer att släppa ut en flod av tårar när jag är redo för det. När tårarna kommer så kommer jag inse att allt är på riktigt och inte en alldeles för lång mardröm som man lättad vaknar upp ifrån. Därför sitter dom fast där dom sitter. Jag vill inte inse, jag vill att allt ska vara som vanligt.


Ska bli skönt att fara och jobba tidigt imorgon, då får jag koncentrera mig på Melinda och hennes välbefinnande.


Ibland känns det som att jag är fånge i mitt eget huvud.

När du minst anar det

Man trallar runt småsjungandes i godan ro, i en härlig vårfeeling, i solljuset som efter vintermörkret gör att man nästan känner sig euforisk. Mitt i all eufori drar någon undan mattan under fötterna på en.

Jag har inte landat. Inte tagit in det. En som alltid funnits där är borta. Borta av egen vilja.
Extrem sorg blandat med tusentals frågor, funderingar, det vanliga "kunde vi ha gjort något", även irrationell ilska.

Hur kan man vara arg på någon som inte finns? På någon som mådde så vedervärdigt dåligt att det kändes som att göra slut på sitt liv var enda utvägen ur misären.

Jag har mått dåligt själv, men aldrig i närheten så kasst att jag funderat på att avsluta allt. Det skrämmer mig när jag tänker på det, för jag kan få en minimal känsla av hur dåligt han faktiskt har mått och ingen människa ska behöva må så dåligt.

Åter dessa frågor. Sökte han någonsin hjälp? Försökte komma upp ur det mörka? Fick han inte den hjälp och det stöd han behövde?

Eller är det så att fortfarande i 2000-talets sverige, att det är ett sådant fruktansvärt nederlag, skambetonat och fel att behöva hjälp för att man mår dåligt psyktiskt. Att man tror att folk ska kolla på en med skräck i ögonen i tron om att man är ett psykfall för att man behöver hjälp med annat än att gipsa ben och opereras. Depression kan ingen bota med gips eller medicinska ingrepp. Det är lika vanligt som ett brutet ben, men ingen vågar säga det.


Jag har inte kunnat gråta sen jag fick beskedet. Det är som att jag skulle ha en propp i tårkanalerna. Jag vill bara gråta och få bort trycket över bröstet.


Jag kommer aldrig glömma dig och du kommer aldrig vara borta. Du kommer alltid finnas där och vi älskar dig allihopa. Livet är skört, glöm inte bort det i den slentriana vardagen. Man kan aldrig slösa för mycket på vänliga ord och kärleksfulla gester.

RSS 2.0