Träningsvärk
Gårdagskvällen spenderades i skidspåret på Gammlia. Med friska tag tog vi oss fram i spåren, syrran och jag. Skrek som två små ungar i backarna och Bambi på isen såg mer graciös ut än vad jag själv gjorde påväg ner, balansen har inte riktigt gett sig till känna ännu.
Efter ett tag inte fullt så friskt. Vi skulle åka 3,7km. Det började kännas att vi sprängt den sträckan med råge. Och till våran förfäran märker Linda en viss backe vi rundat en gång tidigare.
I mörkret i ett spår man aldrig åkt i tidigare ser allt likadant ut. Vi hade parkerat vid Berghem och helt plötsligt har vi passerat Gammliahallen två gånger. Vi gör det enda raka och ber om hjälp! Dock visade det sig att skidåkande umebor är tungt snobbiga och bevärdigade oss inte ens en blick när dom åkte förbi. Tillslut fick vi stop på en norska som förklarade vars vi var ungefär. Så det var bara att fortsätta staka sig fram runt 1,9km spåret för att vi skulle komma fram till våran "avfart". Innan vi är framme vid bilen möter vi samma norska igen som drog iväg världens flin när hon såg oss och som säkert övergick i rent gapskratt så fort hon passerat.¨
Vi har alltså lyckas bränna våra broar redan första rundan runt det spåret, nu kommer vi för alltid vara idioterna som åker vilse på ett spår som går runt runt runt.
3,7 skulle vi åka men vi landade väl på 8-9km istället, dagens träningsvärk är inte att leka med, så skippar skidåkning och kör på prommis ikväll.
Dum&dummare
herregud va ni är häääärliga
