Vad gör man

Trodde aldrig jag skulle vara besviken över att jag har svårt att framkalla en fläskig dubbelhaka sittandes (med mjuka hals/nackmuskler).
Hos sjukgymnasten gick det fint, men här hemma går det desto trögare. Svårt att tro med tanke på dom 3kg öl jag gick upp i Thailand. Det blir visst så när man tar förvana att börja öla före klockan tolv i tre veckors tid. Plus alla vitlöksbröd man tar till förrätt. Tur för mig att jag har mitt på det torra, övervikt och vitlöksandedräkt är annars ett säkert kort om man vill vara singel och för sig själv.
 
Har ändå haft en hyffsad dag, fick tummen ur och städade, så när väl min insomnia ger med sig har jag en nybäddad säng att lägga mig i och en fin snarkande karl bredvid mig. Fick finfrämmande i form av Meri och Amanda att dilla skit med i några timmar, så har dödat lite social abstinens! Annars har mina senaste sociala sammanträffande slutat med att jag suttit och grinat. Trötthet, smärta och rädsla gör inte under för nerverna kan jag tala om. Dock har jag haft turen att fått den bästa läkaren och sjukgymnasten som lyssnar, förstår och hjälper.
För att inte tala om min chef, som skrattar åt mig på ett snällt sätt för mina farhågor när jag grinar och säger att jag är dum i huvudet. Allt löser sig som sagt. Hur får vi se, men jag har inte panik mer i alla fall.
 
Jag suger på att vara sjukskriven.
 
Jamen kanske att det blir ett lite gladare inlägg framöver. Det är ju jul snart trots allt och i år är jag på hemmaplan med familj och vänner. Finns nog inget jag behöver mer än exakt det just nu.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0